Jag jobbar 80 % nu. A är helt föräldraledig. Vi klarar oss ganska bra ändå. Förutom helgen har vi nu en vardag att umgås på hela familjen. Det hela känns väldigt lyxigt.
Idag var vi iväg och satte på vinterdäck på lilla bilen. Sedan var det avslutning på Lilla Fins rytmik. Under hela hösten har hon gått på rytmik tillsammans med andra barn i samma ålder. Eftersom jag har jobbat heltid innan har jag inte kunnat vara med mer än en gång då jag fortfarande hade semester.
När vi kom dit satte sig barnen och föräldrarna i en ring. Eller ja, barnen gjorde lite som de ville såklart. Sedan skulle vi börja med att sjunga en sång som hette ungefär ”vad vore livet utan..”. Man skulle sätta in barnens namn under det att vi sjöng sången. Så det blev något i stil med ”vad vore livet utan Lilla Fin”.
När vi sjunger så kryper tårarna fram i min ögon och jag ser på min lilla rödhåriga dotter som med hela sin kropp uttrycker sin glädje över musiken. Och jag känner så starkt att jag är tacksam. Tacksam för att jag har fått möjligheten att bli mamma. Många var åren när jag tvivlade.
Fixia 